assenav

Ni får ursäkta att jag inte skrivit på ett tag, men jag har varit i Skellefteå i helgen. Hel mys hos Linn. Fredagen fick jag en guidad tur runt Boliden och lite så. Och jag fick ju världens chichjälm alltså, den var helt galet snygg? Helt öppen i ansiktet och tårarna ba rann. Kubb spel mot hennes pappa och Malin, vi sätter alla fyra inom loppet av 10 minuter (cirka två kast gånger) och sen då, ja. Då får vi aldrig ner den sista och såklart. Dom vinner. Men vi klarade oss, för jag vann senare mot Linn dagen efter. Lördagen skulle vara stora dagen med stort D. Vi hade mycket pengar och hade laddat till stan väldigt länge. Men vad händer? Det finns ingenting, verkligen inget alltså. Vi blir skit less, och är asiriterade hela dagen. Men jag hittade ett par vita shorts som är helt adoreble!! och det var det enda jag köpte!? Fast egentligen vad hade jag förväntat mig, Skellefteå, ja. Och när vi står inne på Glitter får jag syn på något som jag aldrig hade förväntat mig,= jag och Linn håller oss i skinnet resten av dagen.. Det var verkligen skumt. Jaja, idag när jag skulle åka hem fick jag åka med Linns mamma som skulle hem, det var 37 grader i bilen. Det var så sjukt varmt. Jag och Åsa svettades jätte mycket och det kändes som att vi aldrig skulle få komma hem. Men hem kom jag och jag käkade middag, sen for jag till pappa som var i Norrmjöle. Och sedan for vi och badade. 21,5 grader i vatten och jag frös ändå. Men årets första dopp, jajeeemen. Det var jätte skönt. Och till veckan ska det ju bli bra väder så ännu mer bad. Ah, idag blev jag utelåst. Min lillebror satt vid datorn och jag tänkte att han skulle vara hemma 5 minuter till, så jag går över till Statoil för att köpa Ostbågar till filmen. Vad händer när jag kommit halvvägs, jo jag ser Viktor åka iväg med moppen. Alltså måste han ha låst dörren. Försöker ropa, men han hör ju inget. Köper det jag ska ha och springer sedan hem, dörren är låst. Kutar ut för att leta han lite, men hittar inget. Så där sitter jag ute på gården ingen telefon, ingen nyckel. Går upp i trapphuset och väntar, helt plötsligt kommer min morbror, mitt hopp är här tänker jag. Nej, han har tappat telefonen, ingen hjälp där. Men han önskar mig lycka till i varje fall. En halvtimme senare kommer mamma och pappa. Jag är hemma. Nu ska jag ut på balkongen och jiddra lite med pappa. Sen troligtvis godnatt, ska upp über tidigt på tisdag, lika bra att börja vänja sig...