måndag 29/5

Allt det här börjar nu verkligen spåra ur, på skolan känns det tungt. Att alltid försöka undvika dig och alla andra, det känns jävligt jobbigt. Alla blickar sätter sig långt in i mitt minne. Och spec din alltså, jag orkar inte med dig och ditt skitsnack. Vi lämnar det så här och går vidare med våra liv? Vi har ju inget gemensamt längre, alltså verkligen inte. Du ringer inte, och jag ringer inte. Vi har nog inte träffats på två veckor, nöjer du dig med att träffas 15 min typ varannan dag, inte ens det? Jag vet inte vad du tycker längre.

Tack Linda för promenaden!! Det var som skönt att få prata av sig i vandring. Och sedan att få glömma allt för en stund. Sånna tillfällen uppskattar jag högt.

Alltså morgondagen bävar jag, och jag vet inte riktigt varför. Jag vill vara sjuk. Att få ligga i sängen hela dagen. Att ha en anledning till det skulle vara myyyz. Åh vad det skulle vara skönt. Men iaf, imorgon har jg inget speciellt så jag vet inte vad alltså. Jag sitter och försöker hitta nått väder för imorgon. Känns jobbigt om vi ska ha löpning i regn. Allt blir som bara jobbigt. Måste ju även hitta ett par jogging skor. Som jag inte använder inne. Ska nog leta nu så jag får lite längre sovmorgon. Eller inte sovmorgon. Mah, jag hatartisdagar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback