assenav

Satt nyss och funderade, alltså, längtan till helgen. MENINGEN med det? Det går fort ändå, den är även otroligt överskattad. Nästa vecka är det ju som en ny vecka, nya möjligheter. Men ändå så är det samma jävla veckan igen. Samma ritualer dag ut och dag in. Du träffar samma människor, göra samma saker på kvällarna, samma lektioner som förra onsdagen. Och nästa vecka, och nästa. Så vad är poängen med att längta? Du tar dig dit ändå, hursomhellst.

Jag bryr mig så hemskt lite just nu, verkligen ingenting ungefär. Men dessutom känns det inte okej, att du inte bryr dig tillbaka. Men whatever, som sagt jag bryr mig inte? Allt går i vägen, trots solsken så känns det för jävligt. Okej, idag. Då berättar Linda att hon fått en telefon!! Kul, tänkte jag. Medan hon håller på att ta fram den så får jag en tanke typ längst bak i skallen, tänk om det är den jag vill ha? Nej, det kan inte vara så. Världen är inte så liten. BARANGH, det är klart det är samma. NEEEJ tänker jag. Hahahaha. Har dock ännu ett argument till pappa. Men det verkar inte lovande. Jag pallar inte vara utan mobil längre. Jag tror det har gått nu över en månad. Sinnes. Efter skolan var jag sjukt bra, jag tog intiativet och gick ut till skogen och sprang mig en runda. Jag nöjde mig med ett varv och gick hem. Men sjukt så stor skillnad det är på att springa inne på ett band och ute i skogen. Grymt jobbigt alltså. Jag är ungefär helt slut nu.
Hjälp mig att hitta orken, jag har en hel hög med homework jag måste göra. Allt är till imorgon typ. På tal om "work" Idag till lunch var det kyckling"work" ;) Lite humor var det iallafall. 

Ska väl ta mig i skägget och börja nu då...