assenav

Ibland undrar jag verkligen vad jag håller på med, det är så lätt att bara vända sig om och gå och motsatt håll. Och du ska veta att jag är så nära att göra det. Men jag är feg, jag är världens wimp. Jag vågar helt enkelt inte, jag vågar nog inte riktigt vara ensam i den situationen. Men ska jag stå ut med sånt här istället? Alltså, jag vet inte hur långt det får gå. Jag vet inte hur mycket jag pallar. Så jävla mycket skitsnack.
Jag har minst 1000 negativa saker jag kan säga om er alltså, ni kan säkert säga minst 2000 om mig. Posetiva saker finns det naturligtvis också, men det dåliga överväger det goda. Det är så jävla synd. Men någon dag skulle allt ta slut. Så, frågan är ju. Varför skippade jag det för det här!?

In my ass, jag är så jävla nere. Men kan ändå inte sluta låtsas som om att allt är finneee, jag skuttar runt som om jag vore 10 och har just fått en glass ungefär. Jag måste sluta låstas som om att det är sol.