assenav

Alex Schulman, och hans blogg! Förlåt, dagbok. Det är verkligen en klockren favorit. När jag läser hans inlägg så är ju super koncentrerad, det går inte att få kontakt med mig, musiken jag lyssnar på försvinner, människor som pratar med mig är obefintliga. Och när jag läst klar skrattar jag ofta högt för mig själv och under tiden jag skrattar kommer allt tillbaka till mig och inser rätt fort vad som har hänt. Otroligt, det är inte mycket som kan få mig att vara inne i nått så djupt att jag glömmer omgivningen, jag varnar er, läs inte.. Eller jo, men för bövelen, ha inte mat på spisen!!