assenav

Alltså det är inte sant! Jag har suttit ända sen jag kom hem efter halv sju och skrivit mitt littelära café om Sara Lidman, jag var så jävla inne i skrivandet att jag missade självaste BJÖRN GUSTAFSSON. Men alltså det finns liksom inte. Så jävla putt jag blir på mig själv ibland. La mig i badet för att tänka på annat och döda tid. Jag orkar liksom inte vänta tills det kommer ut på youtube.. fasiken vad less jag blir! Får youtuba gamla avsnitt tills dess. Vad säger Jossa? Såg du det?

Okej, nu är det så här.. varje gång jag tänker på dig eller då du kommer på tal, jag ser dig eller bara liksom.. ja. då börjar jag må sjukt illa. Jag fattar som inte, det är rå skumt. Jag borde väl inte börja må tvär illa då? Det är bara så jävla sjukt, och jag blir irriterad. Så här ska det absolut inte vara. Men jag lägger av bara. Vill ju inte gå runt och må illa.