assenav

Nu i städ-pausen så läste jag en blogg, och personen i fråga skrev om snygga männsikor. Folk hade kommenterat med diverse åsikter. En klagade att man var ful, en att snygga ofta är rätt bitchiga, och då var det någon som tyckte att det var fel. Att dom inte alls är det, och att det är inte lätt att vara snygg. Men stackars lilla männsika som är snygg. Ja det är så synd om dig? Men stackars lilla männsiska som är ful då? Nej, för den personen har ju ingen som kladdar på en, som får ögon utspärrade på sig. Får folk att gapa efter en på stan, och kanske mer utses som ett objekt än en person? Den personen finns ju som inte? Alltså, det är så dumt det här. Man är som man är, och det är jobbigt att vara människa i helhet! Kom igen, nu accepterar vi och lever livet?

Nu är det väl inte att jag inte tycker synd om mig själv för att jag är snygg eller ful, men jag börjar bli så jäkla less på det här att man ska klaga hela tiden, så jag hade tänkt att lägga ner det.